I stormens öga

28 apr 2013 21:41
Så plötsligt sätts jag ner, helt varsamt. På en blank, vit, plats. Bara ett avlägset vinande i bakgrunden. Var jag än tittar, snurrar allt i en svindlande fart. Men här, hos mig, helt stilla.
Kanske är det hur alla konturer klarnat. Vissheten tog mig hit?

Tolv timmar med dig, och jag har skrattat mer än jag gjort sammanlagt det senaste året. De senaste åren? Jag kan varje vinkel av ditt ansikte nu. Om jag blundar känner jag fortfarande dina armar omkring mig. Jag borde trasas sönder i vanmakt. Inte heller du är för mig och fåglarna, de borde hacka mitt hjärta i bitar. Slita det blodigt. Den eviga odugligheten. Näbbarna, klorna.

Du är tyst nu. Jag ser din suddiga ryggtavla på andra sidan bruset och vore det förrgår skulle revbensfladdret, gälla skrien tillta sekund för sekund. Men jag hör bara hjärtslag i stilla rytm.

Det här är vad jag vill, men inte kan få.
Det är såhär det är.
Inget är som det borde och allt är helt stilla.

Allt är helt blankt.

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»