semla

Gränslandet

25 apr 2017 02:36
Världen består bara av två kategorier av människor:
1. De som behöver/vill ha mig/mitt sällskap men som dränerar mig (jag tycker om dem men jag får inget av dem/vill inte anförtro dem möjligheten att ge mig något).
2. De som jag inget har att erbjuda, inte räcker till för. Jag har inget att säga dem, inget att tillföra. (Bara bra, tack, säger du och jag ler, backar långsamt tillbaka till Ingemansland igen. "Härligt att höra! Joråvars, läget under kontroll här med, tack, lite busy just nu, vi får höras, hälsa familjen!")

En liten person står kvar här på fältet med mig, snurrar med utsträckta armar, blinkar mot himlen, fnissar åt yrseln och undrar vad träd heter på engelska. Varje gång vi ses är hon några milimeter större, ännu finare. Hon rusar fram och kramas när jag kommer och kastar slängkyssar när jag går.

De säger att vi är lika men det är inte sant; hon är alldeles perfekt.