semla

Klick-metoden

17 feb 2017 13:28
Suddar utkast nr femtioelva också...

Hur kan jag förklara/motivera att jag kan vara fullkomligt tvärsäker en dag och nästa fattar jag ingenting, utan att omständligt rabbla händelser som hur någon rör på ett ben eller ler innan han går liksom? En motvillig knappsnuddakram och hundra blixtriga blickar med extra allt. Ett uteblivet svar, en märkbar genans efter ett "romans-skämt", en intern omtankereplik, något ogreppbart mellan raderna i en situation, ett tjog söta direkta och indirekta komplimanger, en plötslig ryggtavla eller tre och en tystnad i ett kritiskt skede.

Antingen är vi sjukt osynkade vad det gäller en process som denna och/eller så tror han att jag leker med honom (but HOW?), eller så leker han bara med mig. Men jag har så svårt att tro att han skulle vilja lura mig, och att han skulle kunna skådespela så bra? Han är dokumenterat snäll liksom. Och det är Oscarsnivå på teaterinsatsen.

Positivt med detta: Offperioderna får jag i alla fall mycket bra användning av mina surt förvärvade, fenomenalt förfinade förväntansdressyrsfärdigheter.