semla

Platt ljus, skarpa skuggor

20 jun 2017 16:51
Som sagt: noll kär i Kant numer. Spårlöst försvunnen förväntan, svartsjuka, pirr. Ändå fint med ett solskensvarggrin med extra allt, helt utan startsträcka och som svar på ett kasst skämt från min sida. Från ett buttert geni som annars är rätt snål på leendefronten.
Ändå fint att han genast märker när jag är låg (hur?) och ofelbart piper till i privata chatten, kan vara efter dagar av tysthet."Är du OK"?
Han är en vän och han tror på mig men han är ingen att luta sig mot, ens i ett parallellt universum. Inte han heller. Knatar vidare på egen hand i det här maratonlivet. Finns inga regler om hur mycket klipp det ska vara i stegen, tror jag?

Har inget att skriva som jag inte skrivit en miljon gånger tidigare. Inget ordnar sig och jag har ingen plan.

(Ja, extremt trist inlägg jag vet, förlåt osv, men det är faktiskt syndare om mig som måste genomleva livet du bara får små torra axplock från? ;)