Singel och grus

2 jun 2013 22:53
Jag vill ju vara glad för din skull. Och din. Och din. Och er. Ni förtjänar det.

Det är förstås jättefint att du hittat någon. Att ni hittat varandra. Att ni bokat en resa till Thailand, är i New York, seglar i skärgården. Att du är nykär, nyförlovad, att ni ska gifta er, att ni köpt bostadsrätt, och hus, och hund! Åh, ni ska få barn, det är ett mirakel! Det blev en flicka! Han tar sitt första steg, har fått en tand, fyller tre och ska börja skolan. Det är ju underbart, på riktigt!

Och det är klart jag blir glad, jag blir det. Det är bara det att inget av det någonsin händer mig. Och att varje fantastisk nyhet lägger ännu ett litet, fulvasst gruskorn någonstans här inuti. Ännu en missklädsam, grönskimrande, kantig liten misstanke rullar obönhörligt ner genom kroppen. Hör du hur det rasslar om mig? Jag är ett vandrande grustag av avund och självförakt.

Förlåt!

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»