Förlora, förlorade, förlorat

8 jan 2014 20:22
Sen tänkte och tänkte jag och sen tog jag mig i den berömda kragen och sade farväl till dejtingsidekillen med hänvisning till ett jävligt vagt luddmoln som ju iofs absolut existerar, om än bara som metafor för det här såkallade livet man borde vara så tacksam att man har. Fånga dagen, etc, etc.

Och så messade jag nejtack till handendär och all sorg rann av mig för ett ögonblick och jag stod rak i ilska och beslutsamhet. Sen bestämde jag mig för att det kändes som en bra känsla och så bad jag honom ta med den där grejen jag har lånat honom till jobbet så att jag kunde åka förbi och hämta den idag. "Luncha kanske?", föreslog han men jag hade ett lunchärende alldeles på riktigt och föreslog INTE att vi skulle ta det en annan dag.


Fyfan vad du inte har rätt att låta helt stukad i messen när du märker att jag är kort i tonen. Fyfan vad du inte har rätt att se helt sorgsen ut där utanför porten till ditt jobb när du inser att jag inte alls behöver dendär grejen utan bara inte vill att du ska ha den mer. Fyfan vad det känns skönt att ha kontrollen för en jävla gångs skull och FYFANIHELVETE vad ont det gör att det aldrig blev, att jag inte räcker till hos någon alls och att du inte rusar efter mig som i en dålig romantisk film.

Du står bara där, helt stilla med ledsna ögon, och jag ser att du förstår precis vad som händer, men det är inte mer än så.

Du låter mig bara gå.

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»