I stormens öga

18 okt 2015 01:16
Han närmar sig, det är faktiskt så. Han kommer hitåt, det är tydligt. Det betyder bara att han tycker om mig; inte att han vill ha mig, eller att han inte längre vill ha henne. Kanske tänker han att inget hindrar att vi är nära vänner, det behöver inte vara mer än så bara för att vi har olika kön och så är det ju, det är helt sant, jag har flera manliga vänner jag inte är det minsta intresserad av. Men jag är ju ganska väldigt intresserad av honom. Känner han det? Jag försöker dölja det men var går gränsen och borde vi leka lite mindre i allas åsyn... med ord, tankar, koncept och emojis? Borde jag backa mer i privata chatten? Jag håller ständigt tillbaka så att jag knappt kan andas men är det nog? Han närmar sig mig rätt mycket mer än jag närmar mig honom, men är det för att han inte har några som helst intentioner som han behöver hålla i schack, eller är det för att det finns på riktigt: det som liksom inte borde finnas men som jag önskar och som skrämmer mig?
Åker till fjärran trakter över helgen. Bor över hos en ny vän som behandlar mig som en kunglighet, socialiserar med gamla och nya bekanta samt okändingar, kivas, retas, ger folk uppmärksamhet och får den genast tillbaka - så enkelt ibland. Alla leenden, skratt, korta möten som leder ingenstans men ganska långt. Får en spontan kram av en bekant som ser mig allvarligt i ögonen och viskar "du är så bra!". (Allt jag gjort är att kolla hur hon mår ibland eftersom hon haft det lite tufft.) Kanten skickar en bild från sitt hotell och senare en ledsen emoji när han inte kan chatta längre och just nu, mitt i detta kaos till värld, utgör min trygga ilandsbubbla en ganska trivsam tillvaro, ändå.

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»