semla

I rymden finns inga känslor

1 jan 2013 23:37
Jag vet att det är fel, för där i minnesbanken ligger ju en och annan fet, ur alla hänseenden hyfsat representativ, allmänt outhärdlig, absurt vidsträckt och tärande hjärtsmärta i diverse hörn, om än täckt av tjocka lager damm och spindelnät.

Jag vet att det är fel, men jag avundas även dig som kämpar i en relation, eller flera. Jag avundas dig som har någon att gråta över. Dig som någon gråter efter. Du som brottas med dina känslor, med andras. Du som slits i stycken av motstridiga viljor och som knuffas med någon som står dig nära.

Jag vet att det gör ont, men jag har också för mig att det är lite varmt? Det pulserar och lever och berör. Det är svart och gult och djupblått och blodrött purpur. Det är smärta, men också hjärta.

Bara den som har något att förlora, kan gråta över en förlust.