Hitta vilse

23 jul 2013 00:07
Jag tänker inte så mycket på det som hänt längre, nu på sistone. Du gav mig distans med din frånvaro. En fin vän kompletterade med en nypa perspektiv. Men ibland spelas ändå någon ögonblicksbild upp igen, i mitt huvud.

Du sträcker liksom fram en hand emot mig eftersom jag fjärmar mig från dig, står halvt bortvänd. Du är full och jag kan inte låtsas bort verkligheten med dig, kan inte följa dig till det parallella universum du plötsligt befinner dig i. "Jag tycker om dig jättemycket - fattar du det på riktigt?" Jag vänder bort blicken och byter samtalsämne.

Nej, det fattar jag inte. Folk säger så mycket fint för att de tror att det är det jag behöver höra. Eller vill höra. Men det räknas ju inte, fattar du det på riktigt? Ord är ingenting. De gäller bara i just den sekund de uttalas, om ens då. Inte ens de ärligaste och mest välvilliga kan man lita på. Kanske allra minst dem.



Det att det blir som det alltid blir har också sina faser.

Det finns en trygghet i att åter landa hemma, i Likgiltigheten, på kusten till Melankolin. Inga distraherande längthorisonter i fjärran, inga grälla färger, inga vassa skärvor av krossade drömmar. Grå dimma är inte bara sjok av hopplöshet och fadd smak i munnen, det är också en ro och en mjuk intighet. En tung vila av visshet.

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»