Oliv

9 feb 2014 15:34
Jag kan inte sova. Det går åt så många timmar till att ligga och vrida mig i sängen och försöka övertyga mig om att jag är sömnig eftersom jag borde vara det. Utmattningstårarna strilar ner i öronen och huvudet är fluffigt, ömt och vimsigt av sömnbrist. Tungt och lätt på samma gång. Ofta biter en fras sig fast och surrar omkring så fort jag försöker sluta tänka. (Härom natten: "mattlackerat björkbord, mattlackerat björkbord, mattlackerat björkbordmattlackerat björkbordmattlackerat björkbordmattlackerat björkbord. mattlackerat björkbord. mattlackerat. björkbord. björklackerat. matt.".) Ibland tar jag en tablett för att sova ikapp, men då blir nästa kväll ännu jobbigare eftersom jag inte är totalt utmattad. Och jag vill inte ta dem för ofta och tabletta mig till ett beroende.

Jag har läst precis allt jag har hittat om sömn och sömnproblem och ja, jag motionerar och får frisk luft och har mörkt och svalt sovrum blabla och jag vet KBT-tänket att jag borde gå upp och inte ligga i sängen förrän jag är sömnig på riktigt. Men om jag inte medvetet försöker frammana sömnen kan det bli typ klockan sex på morgonen och jag pallar inte en period med en till två sömntimmar per natt just nu.

Jag tog tempen igår eftersom jag känner mig rätt krasslig och halsen svider och så huvudvärken som iofs kan vara sömnbrist. Termometern visade på 36,2 grader. Jag har alltså minusfeber. Känns ju rätt symboliskt, på något vis.

I övrigt inte så mycket gråvitt som mörkgrått nu. Jag vrider upp mig själv varje morgon och så knattrar jag mig genom dagen och gör det mesta som jag borde. Inklusive fejkar glad och lättsam och trevlig. Men jag vill verkligen inte. Någonting. Alls.

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»