Glapp

7 mar 2014 19:54
Och så gjorde jag det jag inte får göra. Jag skrev ett SMS till stackarn som av någon outgrundlig anledning faktiskt vill ha mig. Det är ju i det närmaste en dödssynd, eftersom jag inte vill ha honom. Jag kände mig så oändligt osynlig och känslan eskalerade under några jobbiga dygn med sömnlöshet och grubbel och FB-knivhugg och hopplöshet och förstadie till panik, och så föll jag till föga.

Jag orkar inte ha jättedåligt samvete. Jag har alltid varit tydlig när han försökt tänja vänskapsgränserna, och det var ett kompis-sms, inget annat. Inte helt snällt att initiera kontakt ändå, men jag förlåter mig, semla. Ibland blir desperationen en övermäktig, helt enkelt.

Se upp för avståndet mellan tåg och plattform...
(Jag når bara dig som inte når mig.)

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»