Kära Bullen,

8 maj 2014 18:43
jag är en tjej på jättemånga vårar som skriver med en Någon på en dejtingsida. Han verkar bra. Vi sågs på blind date (han tyckte det var mer spännande och ville inte se min bild innan) efter några roliga och intressanta mejlvändor, och jag utgick från att han skulle bli besviken eftersom mina empiriska studier visar att jag tydligen skriver som om jag vore en ofantligt snygg och attraktiv människa, men inte alls är lika intressant i verkligheten. Och jamen det var ju trevligt. Inga gnistor, dock, och jag tyckte han verkade ha rätt bråttom att avsluta dejten. (Vad gör du i helgen? frågade han vid ett tillfälle och jag sa att den var rätt oplanerad. Men ingen följdfråga på det.) Fine, jag har slutat ha förväntningar och det var ju ändå lite kul att prata med en glad okänding på en liten lunchpromenad. Och dagarna gick och han hörde inte av sig och jag hade lagt honom till handlingarna... men så skriver han igen. Och han är t o m lite flirtig och det var ju en smula förvirrande men också lite smickrande.

Men så trög mejlväxling. Ser att han har loggat in men mitt mejl blir inte läst på flera timmar, hela dagar. Han är lite dålig på att hjälpa till att driva konversationen, ibland. Det känns hela tiden som om det är mitt huvudansvar. Men när jag släpper det och svarar kort och lite avslutande, tar han alltid upp tråden igen. Han skämtar om att jag ska komma till hans kontor och spela pingis med kollegorna och jag säger javisst, men inget konkret förslag om att ses. Det blir så ytligt till sist, det vi skriver. Och det går för långsamt för mig. Ibland försöker han dra i någon tråd och ställa någon djupare fråga, men bara om han har något att haka upp det på i min text, inte spontant nyfiket. Han har inte berättat något närgånget om sig själv och jag känner inte för att vända utochin på mig när jag inte vet var jag har honom, så jag glider alltid undan. Jag vet inte ens vad han heter i efternamn. Vi har bara kontakt via dejtingsidan.

Lackade ur en gång och stängde ner kontot utan förvarning. Ångrade mig efter några dagar, dök upp igen och bad om ursäkt, smet undan alla följdfrågor, sa att det inte var något personligt. (Ja, jag fattar att det inte ger ett jättestabilt intryck. Å andra sidan är jag inte jättestabil, heller.) Och så fortsatte vi som vanligt med vår mailväxling om vad vi lagat för mat, hur jobbigt det är att diska, hur kallt det är att cykla utan fingervantar...

Tröttnade totalt, igen, och frågade rakt ut hur pass engagerad han var, om det var en brevvän han var ute efter? Han blev nog lite sur men svarade mycket sansat och vänligt att han var stressad och inte kände sig speciellt "gullig", att han nog tyckte att det var min tur att vara modig och be om en dejt, men att han gärna skulle träffa mig igen. "Jag skriver bara med dig, i princip." Jag sa att han verkligen inte behöver vara gullig eftersom vi inte känner varandra så bra, och konstaterade att jag förmodligen feltolkat onlinesituationen. Han förklarade att han loggades in automatiskt från telefonen, men inte var inne på sidan. Och sedan dess har jag faktiskt inte sett honom online utan att han läst och svarat på mina mejl. Han slutade dessutom med den flirtiga tonen, men är fortfarande varm och vänlig. (Och självklart får han skriva med hur många han vill, träffa hur många han vill, jag vill bara inte vara något slags halvkass reserv på vänt medan han kollar in sjutusen andra dejter.)

OK, han har ju rätt, jag kan ju också be om en dejt. Tycker iofs att det är modigare att be om en andra dejt än den första som ju är rätt självklar, liksom, men det är ju petitesser. Så jag frågade om vi skulle ses härom veckan. Passade dåligt för honom, men veckan efter skulle nog gå bra, kanske. Och då tycker jag väl att bollen ligger hos honom? Han skriver också hela tiden om hur trött han är och hur mycket han jobbar, så det är inte direkt så att det verkar krylla av tidpunkter när han kan ses. Eller... skulle tänkas vilja prioritera in mig. Men nej, nu är veckan nästan helt slut och han andas inte ens om att ses.

Tråkas ihjäl av vår kontakt nu. Rådvill. Tänker att om jag ska behöva tjata mig till en dejt är det ändå inte värt något. Och även om vi "bara" ska vara vänner (jamen, gärna för mig!) tycker jag att det går på tomgång nu och att vi behöver ses för att det ska bli roligt och meningsfullt att fortsätta skriva.

Jaha, så vad gör jag nurå?

Med vänlig hälsning/
Tjejen som har skrivit ordet

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»