Det är inte jag

4 nov 2014 22:15
Du. Ja du, du med fingertopparna: Efter att vi chattat lite sporadiskt ett fåtal gånger och skickat lite länkar till musikvideos och kortfilmer på youtube och liksom klickat på ett fint sätt och jag känner att jag börjar lita på dig på riktigt och att vi kanske skulle kunna bli en sorts ganska fina långdistansvänner SKICKA DÅ INTE EN LÄNK TILL EN MUSIKVIDEO SOM ÄR TYP DEN FINASTE KÄRLEKSFÖRKLARING NÅGON NÅGONSIN SKULLE KUNNA GE MIG för nu har du förstört allt. Du har skickat dendär låten till en drömbild som du byggt upp kring de skärvor av mig du fått och den kan aldrig mer vara till mig och det är slöseri med... 1. en fantastisk sångtext som är som skräddarsydd till mig och 2. en vänskap som vi var på väg att bygga och nu är allt förvridet och oroligt och aldrig mer kan jag vila hos dig och jag har inget mer att säga dig.

Du. Ja du, du med blickarna: Efter att vi konstaterat att vi båda kände något alldeles särskilt den där gången för längesedan när absolut ingenting hände; en oförklarlig, ögonblicklig samhörighet som ingen av oss ens trodde fanns, då vill du inte längre kommunicera över huvud taget: det skulle vara ett svek mot din sambo. Du stänger ner totalt och vill inte ens svara på mitt korta, rätt torrt konstaterande hejdåmejl. Jag respekterar det helt och fullt. Beundrar det, kanske rent av. Jag har heller aldrig någonsin haft tanken att ens försöka ta plats i ditt liv på bekostnad av någon av dina andra relationer. Det var ju därför jag ständigt undvek dig då, när det begav sig. MEN DYK DÅ INTE UPP FLERA ÅR SENARE SOM GUBBEN I LÅDAN PÅ SOCIALA MEDIA OCH "LAJKA" TITT SOM TÄTT UTAN ATT SÄGA NÅGOT. Tack.

Vad är det med mig som får folk att hålla på såhär? Hur jag än gör (och tro mig, jag försöker ständigt parera...) så envisas folk att hylla någon jag inte är, famla efter något slags månsken snett ovanför mig, till höger. MY EYES ARE DOWN HERE. Men aldrig någonsin vill någon närma sig med öppen nyfikenhet för att sedan stå rakryggad framför mig, se mig i ögonen och förklara att jag duger som den jag är. Möjligen att det kan smygas och vinkas, antydas, men aldrig, i något som helst sammanhang, väljs jag framför någon annan. Kärleksförklaringarna är aldrig någonsin till mig, på riktigt. Har aldrig varit. Kommer aldrig att bli.

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»