Det stora blå

27 feb 2015 16:21
Orosmolnen väller över horisonten. Sväller och bågnar. Mullrar hotfullt, ljudlöst.

Skepp ohoj?

Renodlade finkomplimanger gör mig bara obekväm och misstänksam. Att bli sedd, det är grejen.
-Näe, det funkar inte på Semla, det rinner av henne.
-Ahahah, Semla, du tänker alltid sju mil längre än alla andra!

Men det kommer ju ett krön i alla sammanhang och kanske är det redan här. Det betyder inte att det inte kommer fortsätta vara bra, bara att det kommer bli lite sämre. Det finns alltid något som börjar gnaga, något missljud som uppstår, skorrar.

Tillvaron allmänt instabil. Obehagskänslan: Som en fluffig olustboll strax bakom bröstbenet. Borde väl vara van men blir tydligen aldrig det. Smider flyktplaner men ingen går riktigt i lås.

I ensamkajak över öppet hav, sjögång och ständiga pareringar och jag minns inte när jag var i hamn sist. Kanske i den där famnen den där enda natten. Tätt intill den där någon som nu helt tycks förträngt min existens.

Full fart föröver?
Ajaj, kapten.
Aj, aj.

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»