Hemtamt, hemvant

12 mar 2015 00:08
Märkligt att jag blir lite besviken över att den mattats av - magnetismen. Borde ju vara en lättnad eftersom det aldrig någonsin skulle lett någonvart ändå.

Märkligt också att jag känner mig lättad över att jag inte känner minsta lilla gnutta svartsjuka när handendär som länge flirtat mig, nu fnissar med blondin. Det betyder ju liksom att hoppet är helt ute vad det gäller oss, noll potential för att jag skulle kunna känna något för honom.
Bästa chansen jag haft på mycket länge, att inleda något med intresserad, bra, självständig och smart singel.

Kanske vill jag i själva verket allra helst vara olyckligt kär och föralltidensam?
Kanske är det det som är hemma.

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»