Omtyckandet

9 jun 2015 01:29
Rundar hörnet, in i myllret och där bland alla ansikten, du. Det är fullt vid ditt bord och du ser inte mig och sen kommer en kär vän framspringandes och kramas i förbifarten, på väg hem, och det är kända och okända ansikten och jag köper en drink och gnabbas med någon, presenterar mig för nya, hejar på gamla och hamnar vid ett bord snett bakom dig och stämningen är hög och och där sitter du med henne tätt intill och jag ser din rygg och ditt hår och jag vet inte när du hade tid att alls se dig omkring, men precis när jag ska sätta mig vänder du dig halvt åt mitt håll, lugnt och målmedvetet, och du ser rakt på mig. Och du, som alltid muttrar och ser bort och munnen som ett streck eller möjligen lite frånvarande halvleende, i mungipan, på sin höjd liksom skrockande, du håller blicken stadigt på mig och du ler på vänligaste, varmaste sätt helt utan förbehåll och det lyser. Lyser. Sen vänder du dig mot ditt sällskap igen för det var allt du ville med den där kroppsrörelsen. Den var för mig och bara mig.

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»