Die Verwandlung

12 jun 2015 17:02
Och så knakar det i fingrar och armar, det fräser när huden spricker, de slingrar sig uppåt, framåt, sugkoppar knoppas på fingertopparna, klibbsekret samlas i sega små valkar. I munnen väser böner mellan spetsiga tänder och jag kniper med läpparna, samlar in tentaklerna andas långsamt behärskarmig behärskar mig.
Vill skrika för att synas, fiska komplimanger med trål, dra in och hit dig, er, alla, klibba fast mig hos dig, tanka närhet, dricka ditt blod, sola mig i dina blickar. Jag vill synas, höras, vara något för någon. Jag vill krypa ihop i en liten boll i din famn eller luta min huvud mot din axel. Nej jag vill inte, jag måste, MÅSTE ha armar, ögon, öron, här, på mig, runt mig, för mig, jag är ca tre år gammal och känner mig osedd, ignorerad och totalt värdelös och det finns absolut ingenting jag kan göra för att slippa undan.

Jag vet att det är osant och orättvist men det gör det inte mindre outhärdligt.

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»