Hjärtats gångarter

15 jun 2015 00:50
Och jag tänker på hur du strök henne över ryggen och höll armen kring henne och sedan på hur du skrattade och lät mig hållas när jag drog en vit lögn och övertygade henne om att taxin inte behövde åka längre, att vi i princip var framme fastän du vet precis var jag bor och att det inte var sant. Hur du resolut petar upp mig till ledarroller och retas med mig rätt vårdslöst och drar en massa långsökta, krångliga referensskämt för att du liksom utgår från att jag är stark och smart och hur vi uttrycker oss helt lika och så undrar jag om jag inbillar mig att jag får extra mycket uppmärksamhet och så tänker jag på hur mycket jag tänker på sånt och hur starkt och smart det egentligen är.
Sen är du rätt frånvarande ett slag och jag får rum att distansiera mig och solen skiner och jag har knubbiga små armar runt halsen, en yster valps vassa små tänder runt tårna, gräs under fötterna och vind i håret och en strid ström av repliker som jag skummar i mobilen någon gång ibland, du är tyst och det är jag med och sedan, mellan raderna liksom i förbifarten, från dig i din stuga vid en sjö någonstans, helt publikt något som kan... alltså jag tror till och med att det borde tolkas vara till mig och som typ betyder "du borde varit här igår kväll".
Hur svarar man på något som inte helt säkert är till en själv, fastän det högst troligt är det, och som ger en hjärtknip, fastän det högst troligt inte var menat alls så?
Svar: Man gör liksom inte det. Sen får man hjärtknip över det också.

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»