Helt nära, bortom horisonten

16 jul 2015 02:07
Nästa dag makar han in sig på en sittplats intill mig, men väljer att bara halvsitta medan jag dinglar med benen och jag är nära nog att känna hans doft (den är varm och opretentiös och lite liksom jordig) och studera strukturen i hans tröja och när vi inte ser på varandra när vi pratar blir det nästan som att chatta? Jag tycker om hans sätt att humskrocka när jag säger något och hur det blir enkelt att prata med folk runtomkring, och hur vi är en grupp som samtalar men att det alltid liksom blir en dialog mellan oss två ändå. Jag tycker också om att vila i känslan av att jag har en plats i det här sammanhanget... när den känslan väl behagar infinna sig. Jag vill helst inte fundera på hur mycket den i sin tur beror på guldkantens beteendemönster ety jag gärna fortsätter inbilla mig att jag har lite mer distans än så.
Funderar på att göra ett pet åt ett helt annat håll men får lite svindel av tanken. Sjukt modigt ju, inser jag nu, att liksom ta ett sådant steg om än i myrdimension. Finns risk att jag tyvärr är för feg för sånt, these days.

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»