Brister

14 jul 2015 02:34
Andra gånger, som nu, är han långt borta och jag andas ganska normalt igen. Till slut orkar jag inte ens klicka fram hur länge sedan det var han var online och med ens är det helt självklart att jag är en idiot med hybris och att det aldrig någonsin varit något och så nojar jag lite över om någon märkt något och jag gjort mig löjlig på något vis men sen glömmer jag det också. Lättnaden över distansen/perspektivet går i armkrok med en liten besvikelse eller sorg. Mellan revbenen, genom tårkanalerna, med hoppsasteg. Det är helt enkelt aldrig jag för något du som räknas. Precis aldrig.

Känner mig trött och hungrig. Hjälper varken med sömn eller mat. Tärd och undernärd. Ovärd.

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»