semla

Genom dina ögon

13 maj 2013 14:14
Men den lilla kammaren står nystädad, vädrad och omsorgsfullt möblerad här, nu. Mina anförtroenden, min tillit - som kitschigt överdekorerade mormorsporslinsfigurer på varje tom yta. Såklart du inte ville ha dem. Förstår inte hur jag kunde tro något annat?
Alla dina uteblivna svar, all din uteblivna uppmärksamhet står klottrad över väggarna och allt skär sig så förskräckligt.

Jag hade hittat en ro i hopplösheten. Väl nedpackade viljor, önskningar, ömhetsbevis, små hemligheter. Invirade i tidningspapper, tätt tetrispusslade i grå flyttkartonger. Staplar av kartonger i igenbommat rum.

Nu står allt här så jävla uppfläkt, motbjudande fult, och skär sig mot vartannat. I varje paus hör jag hur det skorrar i kammarluften. I spegeln varje morgon ser jag det.

Och så den fula skammen.
Jag skäms kanske allra mest över skammen.