kNytt

1 jan 2016 02:48
Två dagar innan nyår är det något som krackelerar, spricker. Kanske är det förtrollningen. Kanske borde jag vara tacksam.
Morgonen innan nyårsafton vaknar jag av blixtrande huvudvärk, den håller i sig hela dagen. Skriker genom tillvaron. Bränner, gnisslar, skär. Någon del av mig frossar i smärtan, nöjd över dess intensiva påtaglighet. Tydlig, konkret och omisskännligt verklig.
Hade inte behövt vara själv men är hellre ensam ensam än i sällskap. Firar nyår med ömma bihålor, lite för kort filt, tjocka raggsockor, klump i halsen, bänglig ångest och dåligt samvete. Folk vill vara med mig, jag orkar inte vara med dem och så har jag mage att känna mig ensammast i världen?
Gråter in det nya året.
Klickar hem en ny, dyr tröstpläd på nätet.
Önskar oss alla ett Gott Nytt År.

semla

182 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»