perfekt är i sammanhanget betydelselöst

Kommentarer

MBF: (22 jan 2008 09:20)
Det är ju de där små stunderna av lycka, som (liknelse) små goda syrliga citruskorn i en dessert, som smakar till, intensivt och kompromisslöst, och sen är tvärt borta. Att gå och vara toklycklig hela tiden verkar så... överkurs. Även om det ycks finnas de som lever på det sättet.
Jag tror också att en vardag utan oro är en sorts lycka. En dag när det bara är TYP bra, TYP lugnt, alla friska, alla hela och äter och utvecklas och är med varann och man hinner ta en kaffe och duscha och göra det som skas. En lågmäld lycka utan intensiv snabbt övergående citrussmak?

hj: (22 jan 2008 09:26)
Ja, precis!

Tintomara: (22 jan 2008 10:13)
Jag har numera glömt alla vaknätter - ifall de förekom? - och det mesta av oron - ifall den fanns? - men det måste den väl ha gjort? - och minns mest bara det mysiga och härliga och roliga. Lukten, den mjuka huden, det fantastiska skrattet, den intensiva koncdentrationen på att knäppa sina knappar...
Att ligga i stora sängen med en liten på var sida och läsa högt...
Snart är det bara minnen, det som händer idag.

vajlan: (22 jan 2008 11:01)
jag tror mest det är förmågan att öht notera de där små syrliga och kanske göra dem många ur vardagsvällingens gryngrå som är grejen. iaf så är jag evinnerligt tacksam för min förmåga att bortse från allt bajs som är och för en stund njuta av en solstråle som kom igenom det jämngrå, första munnen kaffe, vakna av Makens hand på ryggen, ett rart sms, när nåt litet projekt faller väl ut och så vidare. det låter så jävla klämkäckt, men är faktiskt sant.

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: