hj
Sommarföljetong del 8
30 jul 2020 14:35Positivhalaren klunkade ur pluntan och vevade igång med förnyad kraft. De skeva tonerna var just så falska som folknöjet föreskrev, tempot ökade från lunk till slängtrav och fick Anne-Marie att fatta ett stadigare tag om Rulles svettiga lilla hand som drog henne vidare genom vimlet.
Här: en man som lyfte två karlar, en pianopall och en kopparkruka på sina axlar till åskådarnas applåder medan utroparen annonserade biljettpriserna till kvällens föreställning. Där borta: en sylfid i skärt som kråmade sig på lina. Elefantens rynkiga snabel som nätt tog emot barnens framsträckta äpplen fast den kunnat krossa deras skallar med ett enda slag. Där borta: det brokiga tältet där man mot erläggande av en smärre avgift kunde begapa skäggiga damens ludna behag och se riktiga pysslingar från Madagaskar snickra ihop ett salsbord i miniatyr. Över allt den särskilda cirkuslukten, sammansatt av djurspillning, bränt socker, sågspån och fylla. Doften av ett annat liv tjusade, men skrämde kanske också en aning.
När lille Rulles stora syster hittade dem i vimlet var det efter läggdags och Rulle var för trött för annat än en formell protest när han lyftes upp och bars hemåt genom trängseln. ”-Visesimorron, Anne-Marie!” vinkade hans lilla hand och så var hon själv i folkmängden. Hon hann knappt överväga att börja gå hemåt då hennes öra fångade de smäktande, klagande tonerna från en violin. Hon drogs närmre och glömde både tid och rum i den trollkrets som spanns av de ljuva tonerna från den svarthårige fiolspelaren. Kanske var det hennes egen längtan, kanske var Istváns tunga blick för svår att stå emot? Hursomhelst var det ingen i den lilla staden som såg henne igen efter den kvällen.
