Sommarföljetong del 9

1 aug 2020 17:07
Men mamma, börja inte nu igen! Karls ansikte lyste grinigt rött över den stärkta skjortkragen. Skeden låg slängd över den halvätna gräddbakelsen som i protest. Modern torkade en förgrymmad tår ur ögonvrån och vände sig till sin make för stöd.
- Magnus! Håller du inte med mig? Karl måste ta reson!
Fadern, häradshövdingen Hildén, suckade tungt, och tog en bit socker med den sirligt utformade sockertång som konditori Pärlan bistod alla sina gäster med. Han knäckte sockret diskret mellan fingrarna och lade en bit i kaffet, rörde runt. Virveln i koppen rykte och blänkte, som den virvel han tänkte sig att den beskedliga Anne-Marie så spårlöst sugits ner av och försvunnit i. Försvunnen från jordens yta, utan ett spår. Märkligt var det. Flickan var ju så skygg att hon knappt tordes gå och köpa mjölk. Frivilligt kunde försvinnandet knappast ha skett. Polisen hade vänligt men bestämt tvingat sig till att få förhöra både Karl Hildén och hans föräldrar vid upprepade tillfällen, eftersom Karl var fästman, och dessutom den siste som sett Anne-Marie i livet förutom en liten fattiglapp till gosse vid namn Rudolf Lundgren och hans enfaldiga stora syster. Det hade varit på förslag att Anne-Marie rymt med cirkusen, något som skrattats bort av både Karl och hans mor som varande fullständigt orimligt givet fästmöns närmast onaturliga blyghet. Dessutom hade polisen genomsökt cirkusen noggrant, efter uppgifter att flickan och den lille gossen besökt området samma dag. Man hade metodiskt genomletat varje djurkätte och husvagn och inte hittat något misstänkt, och inga tecken på att något brott begåtts. Den skäggiga damen i den gröna husvagnen hade beklagat att hennes likaledes skäggiga syster låg till kojs i migrän, och sedan svarat förekommande på alla frågor med en omisskännligt västgötsk dialekt. Cirkusdirektören herr Ponto och hans fru och dotter visste inget, det var tydligt, och de kunde visa kvitton och kassabok på vad tigrarna ätit varje vecka i månader tillbaka. Det hela var märkligt men inte vad som bekymrade främst fru häradshövding Hildén alltsedan försvinnandet. Hon var rasande och smärtfylld över det faktum att Karl nu var utan fästmö. Det var som om jorden stod i begrepp att gå under och ingen annan än fru häradshövding Hildén förstod allvaret i situationen.
Kinderna blossade i indignation och svetten lackade, klistrade de omsorgsfullt lagda lockarna i klibbiga stripor i pannan.
- Nu lyssnar Karl på mamma! Om Karl inte godvilligt går med på att förlova sig med fröken Elsa Gustafsson, drar vi in underhållet!

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»