Sommarföljetong del 10

3 aug 2020 20:01
Naturligtvis skulle det bli som söta mamma ville. Karl skar tänder så att marsipanen gnisslade men fogade sig till sist. Och visst var fröken Gustafsson både rättskaffens och söt att se på. Sjöng som en ängel gjorde hon också, ofta och gärna, vilket fru häradshövdingen Hildén utnyttjade till fullo under den (väldigt korta) lysningstiden. Det unga paret förevisades i salongen för noga utvalda i den lilla stadens societet och lilla Elsa sjöng och spelade spinett medan Karl tyst sippade punsch i soffan och räknade minuterna tills han kunde falla i fil kand Månsons muskulösa famn efter mottagningens slut. Söta mamma visste hur hon skulle avleda skvallret om det snabba bytet av trolovningsobjekt. Viskande anförtrodde hon de lösmyntaste av gästerna hur Karl ämnat slå opp förlovningen med Anne-Marie när han upptäckt hur allvarligt störd flickan var, och hur hon då hotat att bränna ned residenset innan hon rymde sin kos och blev satt på hospital. Gud vare tack och lov för lilla Gustafsson i kyrkokören som var så söt och duktig, hon hade återgett Karl tron på mänskligheten (här fnös Karl kvävt i punschglaset) och lovat att styra genaste vägen mot altaret så nu skulle man se framåt och rusta för bröllop!

Lilla Gustafsson själv var rent privat mycket nöjd med arrangemanget av anledningar som fru häradshövdingen barmhärtigt nog var okunnig om, för nu brådskade det. Bara hon snarast kunde komma till tals med den surmulne Karl skulle hon så finkänsligt som möjligt understryka hur den del av stadsskvallret som aldrig luftades hemma hos häradshövdingens angående unge Hildéns vanor, definitivt skulle upphöra om han bara spelade med. Han måste ju förstå hur bra hon tänkt ut det hela – måste! - för annars var det nog ute med Elsa Gustafsson och hennes chanser att bli gift.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»