Sommarföljetong del 11

5 aug 2020 21:15
Elsa lade fram sitt problem för Karl en tidig morgon i juni under en promenad under lindarna i Järnvägsparken. I sitt inre var Elsa en lösningsinriktad pragmatisk flicka, driven därtill av en uppväxt i väl dold fattigdom där hon med moderns hjälp lyckats navigera familjen bort från den hotande fattigstämpeln och med hjälp av sitt goda kapital (familjens enda) nämligen utseende, gott huvud och sångröst, skaffat familjen vänner i societén, uppdrag till faderns firma, och sig själv goda utsikter att bli gift.
- Men varför vill Elsa gifta sig med mig? frågade Karl, uppriktigt vetgirig. Är det endast pengarna, så borde väl Elsa lätt kunna hitta andra hågade kandidater.
- Karl, sade Elsa. Jag vet att Karl inte intresserar sig för kvinnor. Inte... på något plan. Förstå mig nu rätt.
Karl rodnade indignerat och påkommet, och knöt nävarna liksom i försvar.
- Det är inte... började han, men Elsa lade milt handen på hans arm och lade fram sin förfrågan.
Och visst, hennes plan hade sina fördelar. Sina stora fördelar. Karl skulle kunna göra som han ville och åtnjuta respekt och lugn och ro medan han disputerade och umgicks med kandidat Månsson under skydd av ett respektabelt äktastånd. Elsa kunde föda det barn hon väntade som deras eget, vilket skulle skydda henne från skam och vanära och hennes familj från ruinens brant. Och detta lilla barnbarns ankomst skulle samtidigt hålla svärmodern upptagen med omsorger och klemande vilket Gud skulle veta att hon behövde, och det skulle sammantaget befria Karl från den tunga bördan av hennes missnöje och krav. Ja, lilla Gustafsson målade upp en förförisk bild av en framtid i lugn och ro där de var och en skulle leva lite som det dem lyste, oantastliga i skydd av det heliga äktenskapssakramentet. Någon vidare könslig kontakt dem emellan behövde Karl inte oroa sig för, för som Elsa så prosaiskt och rättframt uttryckte det: - Jag brinner inte något vidare för gossar av Karls typ, och Karl brinner slätt inte alls för flickor, så det där slipper vi. Bara vi kan hålla sams och äta middag tillsammans ibland och hålla skenet uppe.
Överenskommelsen var därefter ett faktum och Karl tinade upp betydligt.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»