Sommarföljetong del 7

27 jul 2020 21:32
- Nu ska Karl inte vara näfsig, förmanade kvinnan. Hennes man såg trött ut när han beskådade sin familj över monokelkanten, och besvärsrynkan i pannan djupnade.
- Men mamma, jag är vuxen! Jag begär bara att få göra som jag vill! Det handlar icke blott om aladåber här, utan om vad som värre är.
- Så länge pappa betalar för våningen och övrigt leverne, får Karl allt vackert finna sig i att vi har åsikter därom. Modern började få små röda fläckar av upprördhet på kinderna.
- Åsikter! utropade Karl. Ni vill tvinga mig till äktenskap, det är vad ni kallar åsikter, men jag kallar det tvång, rätt och slätt. Ni vill tvinga mig att...
- Seså, pojk, kom det stramt från hans far. Sänk rösten. Vi är på lokal.
- Anne-Marie är en rar flicka, sade modern.
- Hon är ful som stryk, har fullt med pimplor på kinderna och handsvett, väste Karl. Och råttfärgat hår! Dessutom vill jag inte gifta mig.
- Det hade inte spelat dig någon roll om hon varit aldrig så söt, sade fadern torrt.
- Tänk nu ett steg längre, bönföll modern. En dag finns inte jag längre, och vem ska då tillreda sagogrynskakan såsom du är van, Karl? Med Anne-Marie blir det inga besvärligheter. Hon kommer inte att springa i butiker eller köpa upp Karls pengar, och jag ska lära henne att laga maten precis såsom Karl tycker om den. Hon var inte oäven vid spisen när vi övade härförleden även om hon är känslig och lätt brister i gråt när man ger henne bannor. Men jag tänker att det kan vara en fördel. I henne får Karl en lydig och duktig liten hustru som ej ställer minsta krav för sig själv, utan är okonstlad och tänker allra mest på sin makes välmående. Är inte det idealiskt?
- Dessutom, bröt fadern in, och munvinklarna drogs ned i avsmak, dessutom kommer hon inte att ha minsta åsikt om din läggning. Du får förstås se till att sköta det snyggt och inte visa dig öppet med andra av din sort. Du får tänka på familjens goda namn.
Karl hade under de sista tiraderna alltmer sjunkit ihop över bordet och kutande med axlarna tog han en håglös tugga av aladåben på tallriken framför honom.
- Ja ja, suckade han. Jag förstår ju att det vore det bästa. Men kan vi åtminstone vänta med bröllopet till efter min disputation?

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»