Utmanad

11 jul 2008 20:34
Ibland är det bara nedslående att tänka på hur sjutton man ska beskriva läget så gissa lättad jag blev när jag fick följande utmaning från Tintomara:

Språklek
1. Räck ut handen efter den närmsta boken.
2. Slå upp sidan 123.
3. Finn den femte meningen på sidan.
Lägg ut denna och de två följande meningarna på bloggen.
5. Kommentera citatet.
6. Sänd utmaningen vidare till fem andra personer och kreditera den som utmanade dig.


Eftersom "Max potta" bara har 24 sidor (!) blir det den näst närmaste boken:

"Med en känsla av förväntan gick hon fram till fönstret för att se om bilen som skulle hämta henne hade kommit. De stora granarna på lekplatsen skymde sikten vid infarten. Kanske bäst att gå ut till parkeringen redan nu."

(ur "Svart fjäril" av Anna Jansson)

Ni som har läst den här Svenska Deckaren vet ju hur det går. Det får mig att tänka på ett infall jag fick idag, som bygger på en idé jag gått med sedan slutet av maj. Jag kläckte den för sambon idag och han sa oväntat ja.
Sedan har jag kommit att tänka på att den som vill ha ett kvitto på framtiden måste betala, ibland ett högt pris i form av oro och misstro i det fall sanningen är obehaglig.
Som så många gånger förr hör jag ekot av det klichéartade "det finns så många olika sanningar" och ekot av den hårda dissningen "sanningen måste vara en och odelbar, annars kan man ju inte tala om sanning och objektivitet i samma andetag".
Jag vet inte om det här är den goda, inspirerande idé jag gått och liksom känt att den är, eller om den faktiskt får dåliga konsekvenser. Förmodligen en svenssonaktig blandning av båda.

Jag skickar utmaningen vidare till följande skribenter:
Garbo, Rabiata, Corn, Bettty, Kristin på fallfrukt och Emmisen. Det var visst sex stycken.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»