tösst utan tutte

20 nov 2008 10:51
Lilla hjärtat,

Nu börjar en ny tid av känslor för dig och för mig. Vägen till bröstet har snirklat sig runt rötterna och vävt en närhet som funnits där som en förlängning av bandet som hållit oss samman sedan dina första veckor i mig. Jag vet att den väven kommer att bilda en botten i dig för närhet och kärlek i livet. Nu är det dags att lämna den där, kapa det sista bandet mellan våra kroppar och fortsätta som två individer som hålls samman av känslor och omsorger.
Det blåser omkring mig nu, det är tomt samtidigt som det är en lättnad för den sista tiden har du snott, vrängt och vridit på vår relation: är du bäbis eller småbarn? Är du en del av mig eller finns det ett sätt att vara där man är en del av utan att fysiskt höra samman? Du har tråcklat och vridit och gnagt och bitit och skränat och ropat och klängt, du vet att bäbisar behöver tösst och att deras tösst är tutte, men du vet också att du är ett själv och att du finns utan mig, så hur kan du vara stor och liten på samma gång? Finns du utan närheten till bröstet? Du vet också köttbullar och att det är gott - mammor älskar sina barn även utan tutte, det ska jag visa dig nu, och hur.
Imorse bet du mig igen och igen och igen hur jag än skrek och förklarade, och när jag sa att det var slut blev du rosengrinande rasande i hela tre minuter. Och efter ytterligare tre minuter kom du med förälskelse i blick och pussade mig två gånger utan anmodan på munnen och ville ta på overallen (! !!!!!!!) och gå till dagis. Det är dags nu.
Jag trodde inte att det skulle bli en sådan här viktig punkt i vår relation (jag trodde f ö aldrig att jag skulle delamma så här länge), men nu ska vi ta steget vidare och lära oss känslornas väg utan den fysiska enhet vi har utgjort hittills.
Jag ska ta dig under armarna och lära dig, precis som jag lär dig gå, och jag ska följa dig precis så långt du behöver, genom skrik och grin och raseri och sorg och sedan ska vi leka på andra sidan.
Även andra än bäbisar behöver tröst, och jag ska trösta dig.


Jag är så jävla pretto, kanske dags att sluta vara det och helt frankt erkänna att jag beseglar amningsslutet med att gå ut och ta en cigg bara för att jag kan det nu.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»