Som man ropar i skogen

2 dec 2008 07:07
Magen säger att kraftlösheten måste botas med bränsle: med samvaro, samtal och kulturupplevelser, sånt som får associationer och känslor att spira.
Hjärtat säger att pinan delvis består i känslolöshet: det kan inte känns känslor riktigt bra för stress och skuldkänslor över att inte räcka till blockerar båda kamrarna.
Halsen säger att den behöver prata, dela på samtal och inte som nu, av trötthet och tidsbrist bara meddela det nödvändigaste.
Huvudet säger ingenting, det sitter en mun med tänder mellan ögonbrynen och babblar och skriker om att det inte vill höra när andra ska förklara långt, det kan inte lösa dom där härvorna som förstörde det för det bränns i nervbanorna och det kan inte lyssna för det är filmjölkshinnor i öronen.
Ovanpå är det ett omättligt hål som vill bli mättat av det goda och det sköna. Men hur ska hjärtat veta?

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»