11.

11 dec 2008 20:49
"-Den är min för jag såg den först!"
"-Lär ju inte!"
"-Lär ju!"
"-Lär ju inte!"
"-Håll käften Antonius, han rörde sig!"

Det värkte överallt och tungan kändes som en torr klump mellan hans spruckna och likbitna läppar. Två pojkar och en flicka i 8-10-årsåldern kikade nyfiket ned på honom över relingen. Han stönade efter vatten och de gav honom ivrigt och han satte genast i halsen.
"-Jäklars, Therylenius kommer, nu får vi skäll!"
Ett lätt grånat huvud med välansad frisyr sällade sig till de yngres vid båtens kant.
"-Aha, det är därför ni ignorerar algebran era barbarer! Vrakplundring! Nu är ni så goda och går in, annars blir det rapport till pappa!"
"-Men Therylenius, han är alldeles borta!"
"-Varför är han så äcklig runt munnen? Jag tycker han ser äcklig ut runt munnen, vad är det där vita?"
"-Avlagringar av fradga och sekret och även något maginnehåll, min unga fröken och nu är du så god och slutar pilla den stackars skeppsbrutne mannen i ansiktet!"
"-Vatten!"
"-Han sa att han måste bajsa!"
"-Nej,han sa vatten!"
"-Jag HÖRDE fan att han sa vatten!"
"-Vårda språket! Nu blir det tio sentenser av Seneca tills på torsdag för dig, unge herr Ennius, och utan plumpar den här gången."
"-Men åååh!"
"-Inget mer prat, pysch iväg med sig!"
"-Men vi kan ju inte lämna honom här? Eller kan vi det?"
"-Jag ska be Praeter och Xerxes att bära upp honom till huset. Marsch iväg!"

Reus hörde hur fotstegen avlägsnade sig då barnen och deras paedagogus lämnade honom.
Nästa gång han vaknade dinglade han mycket obekvämt över axeln på en storvuxen man som hade väldigt trasiga sandaler, såg han från sin uppochnedvända position innan han svimmade av blodet i huvudet.

"-Han är vaken!"
"-Har du sett sjöormen nån gång?"
"-Va..?"
"-Sjöormen, har du sett sjöormen nån gång? Pappa säger att det bara är nys men min kompis slav känner en som har vart till sjöss och han har sett sjöormen flera gånger."
"-Julia, lägg av, han är ju helt borta."
"-HAR du det?"
"-Jag vet inte om det var en orm men den var väldigt stor."
"-Där hör du!"
"-Där hör du!"
"-Sluta härmas!"
"-Sluta härmas!"
"-AJJJE!"
"-Tyst, Prisca kommer! Vi sticker!"

En stadig husslavinna med barsk uppsyn tittade in och förhörde sig om hur han mådde.
Utan kommentarer hjälpte hon honom på nattkärlet och tvättade av honom med en linneduk på kroppen men han såg hur hon snörpte på munnen när hon lade märke till de vitnade ärren efter piskrappen på hans rygg och skuldror.
"-Var är jag?"
"-I Gnaeus Gracchus Alexanders hus."
"-Eh... jaha. Var då?"
"-I Gnaeus Gracch-"
"-Jo, alltså jag hörde det, men var i imperium Romanum är jag? Typ?"
"-Lilibaeum."
Hur sjutton hade han kunnat driva ända till Sicilia? Vid närmare eftertanke hade han ingen koll på hur länge han drivit, bara att vattnet tagit slut den tredje dagen efter hård ransonering och sedan hade han druckit saltvatten och blivit knäpp.
"-Jag ska skicka in dominus när han är färdig för dagen."
"-Tack, det var vänligt."
Hon ställde en karaff på bordet, fällde jalusin en aning mot middagshettan och lämnade honom åt sina egna tankar i den inte jättebreda men renbäddade sängen.
Yes, han var räddad!
Och på Sicilien gör dom skitgott vin.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»