Blå som förgätmigej (en sommarföljetong)

22 jun 2010 22:59
Klatsch!
Vice direktionschef Harald Ljungbergs svettiga handflata träffade Gerda Hanssons skinkmitt med ett smiskeri i handlaget som hon kände igen från deras tidigare hemliga möten då hon beställts till hans kontor på Sturegatan tillsammans med generösa mängder löjrom och sekt.
Hon upplevde hur en maska i silkesstrumpan rände åstad och suckade med sammanbitna tänder ned i skrivbordsunderlägget så att läskpappret fladdrade. Naturligtvis kryddade hon sucken med ett kokett vinande, man fick inte göra kunden besviken.
Tiderna var hårda, liksom konkurrensen, och man hade ju sin bärgning.

Bärgning, ja.
Tankarna gick till kära far och mor som var mitt i slåttern därhemma i Viksbo, och hade bråda tider att bärga skörden undan vädrets omilda makter.
Hon drog sig till minnes faffas runstav som hon alltid tänkt dumt om, men som åkte fram punktligt den tjugoåttonde juni varje år, för att tummas och tillrådfrågas angående möjligheterna till ännu ett års utkomster från det magra bruket i mellre Hälsingebygden.
Runstav, ja.
Nu åkte vice direktionschefens gabardinbyxor i golvet bakom henne så att bältespännet av tungmetall smällde i de breda tiljorna.
Gerda tänkte på blå förgätmigejer och försökte slappna av.
Då, plötsligt, ljöd en knackning från dörren.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»