Blå som förgätmigej (11)

6 jul 2010 17:04
De hårda strömmingssmörgåsarna som Gerda brett på morgonen smakade än bättre med sockerdricka och pilsner vid anblicken av det förbiilande sommarlandskapet utanför tågfönstret.
"-Nästan som på skolresa, minus pilsnern då," skämtade Hakvin uppsluppet och de glömde nästan den brådskande anledningen till sin snabbt påkomna avfärd.
De pratade skolminnen och Hakvin berättade även om den hemska hösten då hela Viksbo kommunitet vände sig emot honom efter hans förmodade intjack i Viksbokyrkan. Det tråkiga eftermälet då han trots sin oskuld skildes från sitt ämbete och fick plats som stiftsnotariesekreterare i Järvsö motiverades med att ingen skyldig gripits för stölden och att kyrkan i dessa dagar måste ha personal med ett absolut snövitt rykte.
Gerda berättade om hur hon dragits med i Stockholms virvlande nöjesliv som ung och oskuldsfull lantflicka nyss inflyttad till storstaden och Hakvin lyssnade och ställde frågor som blott tydde på intresse för hennes upplevelser, utan att tillmäta den moraliska sidan av hennes karriärsval den ringaste betydelse.
I Bollnäs tyckte Gerda att det kändes som om de hade känt varandra hela livet, och framme i Färila steg de skrattande av på perrongen arm i arm.

Stämningen svalnade dock betydligt i det ögonblick de trädde över tröskeln till Gerdas föräldrahem efter hästskjutsen mot Kårböle. Hemkomstens glädje vid åsynen av tunets vårdträd och moderns omsorgsfullt omskötta blomstertäppa, förbyttes snart i en känsla av osäkerhet. Gerda frågade sig i vilken egenskap hon egentligen återvände: som hemvändande dotter eller en stockholmskurtisan på fel plats i ett slumpens nyckfulla spel?
Gerdas föräldrar hälsade dem ett svalt välkomna och mönstrade sedan sin dotter och hennes konfirmationspräst under tystnad.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»