Blå som förgätmigej (36)

8 aug 2010 21:06
Corgin stannade, som av en händelse framför faffas pörte, och Hakvin klådde sig andfådd i håret och såg att det lyste i fönstret. Hundrackan lade ned paraplyet på stenfotn framför dörrn och skällde uppfordrande ett par gånger, men när Hakvin kastade sig framåt för att få tag på sin egendom, tog hunden blixtsnabbt upp paraplyet i käften igen och backade två steg.
"Det var väl själva den..." sa Hakvin, men sedan sansade han sig och det gick som en kall kåre längs ryggraden. Genom fönstret såg han en bekant nuna, till hälften vänd från honom. En dubbelhakad profil, en fryntlig dansk potatisnäsa. Och en glimmande revolver, alldeles intill Gerdas bleka, uppskrämda ansikte.
"Fan" viskade han för sig själv. "Förlåt, Herre. Hjälp mig nu"
Utan tövan steg han rakt in genom dörren.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»