kvinnognyl

30 nov 2010 21:44
Hyvlade och brände bort saker som inte ska finnas på vissa ställen hos en fullt frisk kvinna och själva ingreppet var proffsigt och sköttes snyggt och med en medkännande sköterska så varför denna kroppledsenhet? Är det bakvattnet av adrenalinpåslaget eller det att det gör ont på ställen där det enligt expertisen inte ska finnas några smärtsensorer (men där dom ändå anser det nödvändigt att applicera fem bedövningssprutor) eller är det en bakvänd ickeemotionell bearbetning av ett förlossningstrauma?

Eller är det bara det faktum att man är för otacksam för att vara glad för att såna saker som alla dog av för hundra år sedan nu går att avlägsna med ett 3-minutersingrepp eftersom man inget har att jämföra med i dödsklassen?

Eller (fast det viskar jag bara lite tyst): alla är bekanta med att Ida bet i ett vedträ under nedkomsten för att inte skrika och störa Rasken och vem fan är den moderna kvinnan att våga ha obehag av nån suddigt odefinierbar kroppsart när hon ser hur fan urmödrarna hade det?

När det gäller visdomstandsoperationer är det minsann ingen som höjer på ögonbrynet.

Jag har nu provat båda.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»