Skydrag över Hårkan (87)

22 aug 2011 19:39
Och nu fick häxorna veta att de levde. Kalles mamma for runt som en furie och lyckades på en kort stund få upp Kalle på fötter och fösa undan häxorna från Kribbe och Terés som låg underst i högen. Hela tiden skällde hon som en hund som aldrig fått gå på kurs och lära sig kontaktövningar.
"Och du AnnMarie, du borde skämmas, vad är det här för ett jäkla SPEKTAKEL ni har ställt till med, Jeanette, håll klaffen. Du kan ställa dig där. Hur är det med dig, gubben?"
Vid ordet "gubben" morrade Hårkfar till och skydraget skälvde.
"Jag menade inte dig" sa Kalles mamma kallt. "Kunde du inte hålla dig från att börja äta, dom hade förstås inte ens sagt varsågod. Släpp ner pojkstackarn."
Monstret backade och lät höra ett dovt gnisslande mellan gula tänder. Tentaklerna svängde upphetsat av och an, men det gick inte för ett otränat öga att avgöra om det var avvärjande eller hotfullt.
"Släpp, sa jag, i Ormgudens namn"
Plask sa det, och Pigge trillade rakt ner i vattnet, livlös. Kalles mamma vadade ut en bit och drog in honom till stranden. Fötterna var söndertuggade men satt kvar på anklarna.
"Du har fått dåliga tänder" sa Kalles mamma torrt. Så vände hon sig till AnnMarie:
"Jag ser att ni har grillat" Den skärande ironin gick fram, och äldstemodern skyndade sig att kratsa ut resterna av Günther ur elden och rulla ner honom mot vattnet. Jeanette, groggy av smällen, hjälpte till lite halvhjärtat och plaskade runt i vattenbrynet en stund.
"Se, vad du får i gåva" sa Kalles mamma och monstret sträckte sig lystet efter de förkolnade resterna av turisten. Uffe hade slut på maginnehåll nu, men han tittade ändå bort, det räckte med de njutningsfullt smaskande, ohyggliga ljuden.
Och tur var väl att han såg åt sidan, för ett tiotal meter bort såg han Jeanette snika bort mot skogsbrynet - och hon hade Asken i handen.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»