Skydrag över Hårkan (95)

29 aug 2011 21:04
I Kalles mammas grovkök pågick en viskande konversation. Elna hade fått låna en morgonrock och stod med den breda rumpan mot diskbänken och såg ganska trött ut.
"Du vet, dom ha inte vare nå snäll dom inte, inte me mej i alla fall. Men de e som att man ha vant se vid å bli sedd ner på"
Elnas lågmälda röst var full av tårar. Kalles mamma klappade henne på axeln och passade samtidigt på att glutta ut på ungdomarna vid köksbordet. Dom fikade och såg ut att ha det bra. Det gladde henne att Kalle och den där lilla söta blonda Terés eller vad hon hette, verkade ha funnit varann. Trots att Kalles käkar såg lite bredare ut än vanligt och huden partiellt täcktes av fjäll ovanför t-tröjan. Dock såg det ut som att förvandlingen i sinom tid skulle gå tillbaka.
"Vet du Elna" sa Kalles mamma i mild ton. "Det var just därför jag bestämde mig för att avgå som Äldstemor. Den där jargongen har aldrig tilltalat mig någe vidare. Men du har aldrig varit dryg, Elna."
Elna sken upp.
"Tyck du int?"
"Nejdå" sa Kalles mamma och knep med munnen. "Möjligen har du varit lite flat mot kärringarna men det blir lätt så med såna där mobbartyper. Men du gjorde bra ifrån dig i kväll, så ska dom tas."
"Jeanette fick på skallen" sa Elna belåtet och tog en liten klunk slånbärslikör från glaset på diskbänken. "Önskar bara att ormvarelserna får ett bättre liv nu när dom är utsläppta. Vet du om dom har förutsättningar att klara sig ute i naturen, jag menar nu när vintern kommer och sådär?"

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»