Skydrag över Hårkan (98)

29 aug 2011 21:51
Hon kom ut i hallen med hans mugg, fylld till brädden med rykande varm choklad. Han fick nästan tårar i ögonen när han kände barndomens doft av skidutflykter med för dåligt vallat, skavsår och tillfredsställelse över genomlidna kilometer. Ändå var det någonting i aromen som inte riktigt stämde, något... okänt. Men gott. Han tog en klunk.
"-Uffe, ta det lugnt."
Han tog en klunk till och värmen spred sig ända ned i tårna.
"-Du har gjort mer än tillräckligt redan som det är. Jag vet hur mycket du har betytt för Kalle. Du har alltid varit snäll mot min lille kille även när han hade det svårt med kompisarna i sjuan."
Chokladen nästan brände i strupen.
Han mindes blåmärkena han lämnat, de violetta, på Kalles överarm. Hur han försökt få den där känslan av vet-bäst-kan-bäst när Kalle hade velat visa sig bra på något och han tryckt ned, trampat på. För att få vara bäst, nån jävla gång. Hur han ditchat honom vid macken för vad som verkade vara en livstid sedan.
Han svalde ned. Drycken smakade beskt, eller var det samvetet?
"-Du, Maggan, alltså... Kalle är jättebra, det är han. Det är väl jag som-".
"-Såja. Alla är vi uppskakade efter det här äventyret. Du ska vara rättvis mot dig själv, hade det inte varit för dig så hade Kalle kanske inte suttit här ikväll. Kom med in nu, gubben."

Maggan serverade mer choklad till dem alla.
"-Hörni, ungdomar, nu måste ni verkligen förstå allvaret i det här. Man kör inte på fyllan. Aldrig nånsin. Och man badar inte och dyker på fyllan som ni gjorde ikväll. Förstår ni det nu?".
Alla nickade, även Kalle som var lite yr av doften av Date eau de cologne-spray.
Kribbe tittade lite vilset på henne.
"-Men det verkade ju så konstigt, alltihop..-"
"-Kribbe. Jag och Elna har jobbat inom vården i tjugofem år. Tror inte du att vi har sett hur det kan gå när chockskadade ungdomar på fyllan kommer in på småtimmarna och ska berätta hur det har gått till? Vi VET, Kribbe. Vi är mammor, vi fattar att ni inte dricker Apotekarnes när ni ska ha kul, vi har faktiskt också varit unga en gång. Men glöm inte att era hjärnor är under utveckling och att dom är oerhört, oerhört känsliga."

Maggan log nöjt nät hon såg blickarna runt bordet dimmas av det vanlig ANT-info-ointresset.
Hon fyllde på choklad ur kannan formad som en halvsobvande, svart katt i bränd keramik.
De drack. De var varma. De var säkra. De hade glömt.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»