Skrivet utom räckhåll

21 nov 2011 19:06
Den här människan är jag nu: vissa bitar utan upplevelsen av ett helt, kontinuerligt själv.

Jag:et finns där, så länge har jag levt med mig att jag vet det, men "själv":et är inte definierbart bland slitningar mellan sensationer som krav, vilja, energi och frånvaron av energi samt en under så många år hittills oidentifierbar faktor som smyger sig in i vad jag gör när jag minst anat det och när jag som minst behöver det.

Upplevelsen av omedelbar fara, känslan av ett smygande hot, olusten som kastar sig över en när man är som mest upptagen med att erfara nu:et... ni vet. Och jag vet. Men hjälper det? Trornte det.

När den här människan strukturerar sina dagliga göromål på bästa sätt och ruttet vatten från för gammal potatispåse väter mattfransarna, kurrar Alien bakom ryggen på sitt alienerande vis, och allt stelnar i ett sätt att inte fungera som människa.

Räddningen är att jag är rätt så förslagen i att känna igen och benämna. Det är mitt enda sätt nu, se och erkänna.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»