Fantomens märke - del 17

26 jul 2012 20:13
Koppen såg ren ut men Siv tog det säkra före det osäkra och tackade nej, vilket hon var glad för när den unkiga fänkålslukten invaderade luftrummet.
En smygkorpulent och ganska glesbehårad gestalt i övre medelåldern, insvept i vad Siv antog var ett orange badlakan men som förmodligen var nån indisk fritidsdress, skred fram till henne och bugade med händerna ihop.
"-Namaste."
"-Hej pappa", sa Siv. "Du, vi måste prata om lägenheten."
"-Vad är en pappa, en fader, en släkting, ett blodsband annat än stoftets ursäkt för att låsa sig fast i invanda mönster och rädslor?".
"-Men pappa, jag har blivit vräkt och kronofogden är efter dig!"
"-Ditt sanna hem är Universum, Swanamananakananda-
"-Siv heter jag!"
"-Vad är ett namn annat än en andlig spegling av vårt samband med tingens jordiska natur?"
Siv svalde. Hon önskade nästan att mamma hade gett sig på punkten tilltalsnamn och låtit henne kallas för Swanamananakananda, hennes andranamn. Iallafall om "Siv" skulle symbolisera nåt slags andlig motsvarighet till hennes personlighet. Kort, vasst och misstänksamt.

hj

1119 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»