They didn´t even make a sound

15 jul 2014 11:23
Jag har en tung klump av sorg i kroppen. Vid flera tillfällen under sommaren, som har varit rätt härlig hittills, har jag börjat gråta. Tyst och plötsligt och utan att någon har sett eftersom jag lyckats ta kontroll och stanna den. Men den ligger där, alldeles under huden. Jag tror att jag saknar kärlek.

Igår låg jag inflätad i någon annans kropp och han frågade mig om jag var ledsen och jag sa ja men sen kunde jag inte prata om det. Jag försökte förklara att det inte är ledsenhet nu i ögonblicket utan att jag är ledsen överallt, i hela kroppen, hela tiden men att jag har ett lager av glädje över så att jag oftast kan vara glad. Det är bara när jag slappnar av eller blir överrumplad, som när jag hörde If you were a sailboat börja spelas i en bar, som jag gråter och får ont överallt.

Är detta en depression? Är det överbliven stress från jobbet? Är det ett stadium av utbrändhet och utmattning? Är det en ålderskris? Kommer jag att klara av att fortsätta stirra ut i en fullständig tomhet, i en ABYSS av mörker, när jag tänker på hösten och framtiden? Är jag en astronaut?

cave

142 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»