bränn vår stad

31 jan 2024 08:20
jahaja. i november när jag fick veta tänkte jag: det inte är inte så farligt. i december kom vreden och hotade bryta ner mig. jag skrev långa arga meddelanden, försökte förstå, försökte resonera med honom. träffade henne och var artig men tänkte: jag hatar dig.

nyårsnatten kände jag: nej nu får detta vara över. jag lämnar det i 2023. smidigt va, bara dumpa saker i ett tidigare år och sen är det över. ingen skugga med in i 2024. det är absolut så det fungerar.

nu är det snart februari och vreden kvarstår. den maler i mig när jag promenerar eftersom jag gått överallt antingen med honom eller med henne eller med båda.

den tar sig uttryck i långa inre malande monologer, antingen mot henne eller mot honom eller ibland mot båda. jag föreställer mig att jag möter dem på stan, den förintande blicken jag skulle ge dem (wow cave, läskigt). om de höll varandra i handen skulle jag spotta på dem. minns ni när sandra beijer örfilade upp sitt ex på stan? exakt så vill jag göra. bara slå och slå och slå.

ja nej det är inte så sunt. i vintras hörde jag mina föräldrar bråka och min pappa förklarade efteråt: mamma blir så arg. min mamma, som inte höjt rösten mot mig en enda gång under min uppväxt. min mjuka fina glada snälla undergivna mamma. hon stormade från köket och smällde en dörr på övervåningen och jag som alltid trott att jag ärvt all min vrede, oresonlighet, mina barnsliga utbrott, min kyla och mitt raseri från min far insåg att när jag inte kan kontrollera mig själv är det min mor i mig. glad, snäll och följsam, men bara till en gräns.

min gräns mot dem har då gått här. du har förstört allt, skriver jag. alla mina minnen är nedsmutsade. en tanke på dig följs av en tanke på henne och jag hatar er relation. han svarar bara: förlåt. det var dumt. sen tystnad.

läser i min kurslitteratur: det sagda kan aldrig göras osagt. det är oåterkalleligt och kan aldrig raderas.

ändå hovrar jag varje kväll över sms-appen. förlåt för det jag sa. förlåt att jag var så elak.

men så kommer nästa del ur mig: men VARFÖR skrev du till mig att ni ska ses? varför träffar du henne fortfarande? varför har ni lämnat mig ensam, hur kan du låta henne skita i mig så här, varför skrev du till mig att ni "alltid dragits till varandra" HUR KAN DU

ja så stänger jag appen igen.

väntar på att sluta brinna.

cave

142 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»