your dirty sweet delights

2 nov 2017 15:17
det regnar så inihelvete lördag natt och han dröjer. skickar sms om att han är på långgatan 34 medan jag står still och räknar regndroppar. småpratar med svarttaxichaufförer i hörnet vid 7eleven, de frågar om jag väntar på någon och jag svarar ja. beställ en fucking taxi då skriver han men jag svarar nej, skynda dig hit nu för helvete. vi ska inte gå långt. sen står han framför mig i svart regnjacka och jeans och jag har draperat halsduken över håret och skäller på honom för att han tror att långgatan har nummer, den är bara lång och ingen människa vet var nummer 34 ligger. när vi går in i hissen säger han world´s slowest elevator och spegeln visar två mycket blöta berusade människor. han kommenterar böckerna, fotona och blommorna, jag plockar fram whiskyflaskan men bara ett glas och sätter på en stillsam country-låt. han lägger sig på rygg i sängen och tar ifrån mig både whisky och telefon. han spelar en låt, jag spelar en låt. jag tar tillbaka min whisky och håller hans hand medan han sjunger med till någon roxette-låt. ingen tid har passerat sen vi låg här senast, bara ett och ett halvt år. jag glider in sömn där jag ligger mot hans bröst och vänder mig över på sidan, bort från, eftersom det är så jag sover bäst. han vrider sig med mig som om vi satt ihop, låter inte min hud lämna hans, lägger armen över och runt mig, nyser till av mitt hår i hans ansikte, jag drar upp det så att han är fri att ligga och andas mig i nacken. somnar. vaknar av att han kysser mig. du måste sova, säger jag och han säger att han inte kan. min ständigt vakna pojke. så ligger vi och jag somnar om och vaknar igen men alltid i hans famn under alla timmar från nattsvart klockan-två till grå-disig nya-klockan-sju. det har blivit vintertid och jag går på toaletten. hör skrammel av ett bälte som lyfts från golvet, när jag kommer tillbaka har han kläder på sig. ska du gå? frågar jag men det gör inte ont någonstans, jag lägger mig i sängen och ser honom plocka mobil ur laddaren. de andra undrar vart jag är, svarar han och insvept i täcket följer jag med ut i hallen för att låsa efter honom. sitter på hallbyrån medan han tar på sig skor och jacka och halsduk. jag går nu då, säger han och jag kramar honom i midjehöjd. hejdårå. öppnar balkongdörren för att oktober ska smyga in med frisk luft. kan jag andas? kan jag stå för vad jag gör? i mitt bo högt ovanför staden är jag fri och kan göra vad jag vill. så jag gör vad jag vill. kryper ner under filtar i sängen. sms:ar till gruppchatten (som beklagar sig över sitt shittiga år 2017) att jag just legat med mitt sämsta från 2016. cirklar går ju som bekant inte framåt.

cave

142 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»