i´m sorry i lost myself

Kommentarer

Tinto: (5 jun 2018 14:42)
Jag är inte smal, om det kan vara nån tröst. Men jag är snäll och smart. Det tycker jag är viktigare.

miamaria: (18 jun 2018 09:07)
Jag läste precis en bok av Lina-Marie Nilsson. Hon är inte heller smal. Och inte jag heller. Det var väldigt stärkande att läsa boken. Och: följ andra på instagram. Det finns gott om tjocka inspirerande personer att följa. Linda-Marie finns också på IG.

Cave: (19 jun 2018 17:11)
Suck. Jag får väl förtydliga att detta ovan givetvis var ett utbrott av min egen ångest och noll handlar om den objektiva verkligheten. Jag är faktiskt förhållandevis smal om än tjockare/tyngre än jag var för ett par år sedan. Jag vet att det finns tjocka människor på instagram, jag vet att utseendet inte är allt, herregud.

Althea: (20 jun 2018 12:01)
Känslan av att inte vara lika smal som för ett år sedan är så jävla jobbig. Att inte ta sig i kläderna eller känna att man behöver dölja. Känner igen känslan av ångest och det är utan att jämföra sig med någon annan än sig själv,den man var för ett tag sedan oavsett om det innebär en viktuppgång på 5 kilo eller 50.

cave: (21 jun 2018 10:05)
ja precis althea, det var detta jag önskade förmedla

Rabiata: (12 jul 2018 20:54)
Jag spydde med jämna mellanrum till 2011, och nu sitter jag och trycker iklädd mitt cirkustält och funderar på att börja spy lite till. Det verkar inte riktigt vara vad som beskrivs här, men detta kan jag relatera till: Jag hatar att växa ur mina kläder, och inte bara av självföraktssjäl. Jag är en klädfetichist! Jag gillar mina kläder, har valt mina paltor, och tagit hand om dem (har fortfarande plagg som inhandlades från Billiga Lådan 1996). Det är hemskt att uppleva hur man växer ur sin garderob! Det är inte någon tröst att fetma också är roligt.

cave: (24 jul 2018 13:45)
Well put Rabiata! En vill ju gärna kunna andas i sina gamla höghalsade kjolar och jeans

Skriv en kommentar:
Namn:

Kommentar: