generellt ångestsyndrom

2 okt 2018 08:46
vad man älskar hösten och vad man hatar den. jag och min kille pratar om det: hur vi i skolans värld påbörjar samma cykel år efter år efter år och hur man till slut mest kan känna matthet av det. det börjar om, men det är samma frågor, samma problemställningar, samma borde vi inte och varför är det så här, bara det att det är olika människor som frågar. olika kullar av barn, lärare som ersatt de som lämnat. september är kanske tyngst, därefter maj. i juni springer de alla ut på sina lov och vi sitter kvar i tystnaden. avslutar, summerar, men tänker också nästa år: nästa september. här kan vi inte leva länge till. samtidigt livrädd för att lämna.

jaja.

jag går ofta med en klump i magen. inte räcka till, heter klumpen. rädsla för att inte duga tillräckligt heter den också. skräck inför att saker ska ta slut: pengar, energi, ungdom, kärlek. bevakar Tink dagligen; ser pengarna rinna bort på småsaker och storsaker. mina fasta kostnader gör att jag inte skulle klara en lägre lön men jag använder Nya Saker för att täcka det gapande hålet av ångest inför att bli äldre, fulare, tröttare. (PLEASE, ni som triggas av detta, jag skiter i om ni känner er yngre än nånsin nu när ni är gamla eller snyggare än nånsin nu när ni är fula eller whatever, låt mig brotta mina demoner på mitt sätt). ser en snygg byxdress, en revolutionerande kräm, ett svallande hår. gud hårångesten är nog värst av allt; det blir tunnare, stripigare, kortare för varje dag. hatar cave för åtta år sen, som hade sånt ljuvligt svall men inte uppskattade det. jag börjar kort sagt bli tunnhårig. det är åldern och stressen och arvet.

gått och blivit determinist på gamla dar: tror att allt är arv och bestämt. det perfekta håret tillfaller icke mig ty mina gener. samma sak re: benstomme, bukfetma, rörlighet, hy. ok, min hy har jag inga direkta synpunkter på äNSÅ LÄNGE trettifyra år av ständig sol kommer säga sitt inom kort. hur som helst är det ändå försent, med allt

(ja trettiofyra år är den ålder jag kallar ålderdom)

jag har för övrigt fått en ny slags familj. min kille kom med så kallad bonus. ett gäng barn som jag diskret försöker få att älska mig menäää känner mig inte särskilt älskvärd så det är svårt. de är så jävla gulliga och så jävla fjära, jag kanske kan få ge nån av dem en kram om femton år?

börjar ge upp egen fortplantning.

iom att jag inte kan göra så mycket åt mitt utseende försöker jag göra min lägenhet vackrare. en ny soffa kostar åttatusen och får egentligen inte plats. jag drömmer om en stor säng men inser att det inte låter sig göras på fyrtiofem kvadrat-ish. jävla elsa billgren och hennes INSPO-inlägg. borde avinstallera pinterest. har ändå takfönster så förutsättningarna borde vara goda. plus att det till 99 % bara är jag och ibland min kille som befinner mig i min lägenhet (emoji som rycker på axlarna) så kan ju eg göra vad fan som helst.

blivit osams med min bästa vän:( kanske är klumpen i magen helt enkelt det.

cave

142 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»