hallå bibblan hur är läget

4 mar 2019 10:04
jahapp. man kämpar på. och står still. det är samma ångest, samma rädslor, samma längtan, samma allt. min kille älskar mig inte, men vill gärna göra det. generöst! jag är klarsynt som döden och vill inte prata om det. hade jag varit en vän hade jag sagt att han skulle dumpa sin tjej, men being tjejen i fråga har jag ingen lust att säga det för jag vill inte vara ensam :´( och hjärtekrossad. bara tanken framkallar illamående och köld i själen. redan för två år sen sa jag att jag älskar honom för mycket och där är vi än idag. förutom att tid passerat, släktingar introducerats, pannkakor till bonusbarnen stekts och sånt där. men kärlek? vet han inte vad det är. det duger åt mig, tänker jag fast det gör det ju inte alls. man vill bli älskad, i brist därpå osv. hjalmar söderberg säger även att ingen gör ner en människa så mycket som insikten om att inte vara älskad men det kan vi inte heller prata om för då tycker han för synd om mig och vill att jag ska hitta någon annan. ska du göra slut med mig får du göra det för att du inte vill vara med mig och inte pga någon missriktad omsorg om mig säger jag tufft fast jag inte alls är tuff. liten är jag. liten och ynklig.

borde gå i terapi. reda ut. hitta mig själv. jobba med mig själv! gör alldeles för många saker som jag inte mår bra av. avinstallerade mina mobilspel dock. i lördag såg jag en tv-serie om graviditet och skilsmässor och fick kramp i hjärtat och åt ångestdämpande.

kramp är fel ord, mer som en kylig metallstav som penetrerar hjärtmuskeln med jämna mellanrum. är övertygad om att det är psykosomatiskt.

förr var jag stark och vacker. nu är jag bara en lort, eftersom jag ser mig själv genom ögat på den älskade och han bara gillar mig när jag har smink.

cave

142 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»