And it is because it´s New Year´s Eve

1 jan 2016 23:35
Den första januari har jag alltid betraktat som en mellandag. Den tillhör inte det gamla året och inte heller det nya året, för jag vill inte börja ett nytt år med att vara i det skick som jag är dagen efter nyårsafton. Även om jag var i bättre skick i år än förra året.

I natt kom jag hem vid fyra-tiden och istället för att gå och lägga mig satt jag uppe och stirrade på ett chattfönster tills klockan blev sex. Eller, jag stirrade på det tills klockan blev kvart över fem och min crush kom online så att jag kunde skriva och fråga om han var vaken och det var han ju givetvis eftersom han var online. Han skickade en glad pussmun men svarade inte när jag skickade tillbaka utan tystnade. Som vanligt. Fast han (vet jag nu) var vaken i många timmar efter det. Jag gick och lade mig prick 06.00 och tänkte att nu får det vara nog. Jag hade velat skriva något fint, något om hur mycket han har betytt för mig det här året, men hur gör man det? Hur gör man det till en vägg av tystnad. Jag skriver och raderar, skriver och raderar. Vet inte var jag ska börja eller hur jag ska sluta eller ens vad jag ska säga.

Under julhelgen pratade vi många timmar på natten, en långt samtal med kanske underliggande nivåer, lite smålulliga och fina mot varandra. En natt senare fick jag en påminnelse om hans existens sent, sent på natten men vågade inte svara på samma sätt. Är det sen dess jag har känt en distans? Jag vet inte. Det finns gränser för vad jag kan säga och göra.

På något sätt hade min idiotiska hjärna tänkt att nyårsafton skulle vara ett slags katharsis. Jag skulle våga säga något, han skulle säga något. Vad? Jag vet inte, jag bara... trodde det. Pinsamt så inihelvete, det hände såklart inte. Jag skickade meddelanden och fick artiga svar men liksom. Jag har såna djupa jobbiga komplicerade tankar att jag känner mig som ett ett mörkt moln när jag skriver hej i chatten. HÄR KOMMER JAG MED LITE ALLVAR, typ. Varning, varning. Och han svarar undvikande, glidande, mer i symboler än i ord och jag blir tyst.

Tiden då han upptäckte nya fina saker med mig är över, nu är jag bara någon som ängsligt anpassar sig, säger saker som irriterar, blir avsnoppad och avstängd. Förhållanden vi inte har, är redan förvandlat till ett dåligt förhållande för det är tydligen det enda jag kan göra. Min charm håller bara några månader, sen är den bye bye.

Min plan var också att jag efter nyårsafton skulle gå vidare, oavsett. 2016 skulle bli något nytt, utan sena nätter, alkohol och trasighet. Utan socker och smuts i själen. Utan att exponera ihjäl mig på social media, twitter, instagram, facebook. Utan att sitta och stirra på ett tomt chattfönster och vänta.

Det här nya livet börjar inte idag.
Inte på denna icke-existerande reservdag.

Men i morgon.
Det innebär att idag är min sista dag att säga något.

Ungefär så här kanske:

(ok här kom jag på och skrev ner ungefär vad jag vill säga så nu ska jag bara komma på ett bra sätt att framföra det på också, nån gång)

cave

142 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»