Only your silence isn´t sexy at all

6 jan 2016 10:47
I natt blev jag full på whisky och hittade en gammal dagbok som refererade till en blogg som jag hade runt årsskiftet 2005/2006 och som jag helt glömt bort men som efter lite googlande visade sig finnas kvar på sin gamla adress. Den hette It´s not like I love you och existerade så tidigt i bloggens barndom att den fick rätt många läsare trots att jag a. bara skrev på den under ca sex månader b. skrev ganska sporadiskt c. enbart skrev om mitt icke-förhållande med en man jag älskade. Inga bilder, inget fancy stuff, bara vit text mot svart bakgrund och så min olycka, längtan och lust utvräkt i post efter post.

När jag läser det är det som en bok, very Ester Nilsson, very Lena Anderssonskt med sms som inte besvaras och mind games över icq och jag kan knappt fatta att det är jag själv som skrivit och varit med om allt det där. För varit med om det har jag. Detaljer är utelämnande, vissa saker är lite omgjorda för att inte avslöja något (till exempel använde vi inte alls icq utan msn) och hade jag inte själv varit med om det hade jag nog inte fattat vare sig vad problemet var eller i vilken stad det hela utspelade sig, men herregud vad allt kommer rusande tillbaka.

Det här var tiden innan smartphones så antingen satt man vid datorn (stationär, by the way) eller så satt man inte vid datorn och då kunde man författa ett mångtydigt away-meddelande som den andra personen kunde fundera på. Sista steget var att helt stänga av sin dator och det innebär antingen att man sov eller att man gjorde något så viktigt att man inte ens brytt sig om att slå på datorn. Vid de tillfällena var man utelämnad till sms för kommunikation, men eftersom alla oftast hade datorn på när de var tillgängliga (ok i min krets då) så betydde sms i princip att man uppenbart störde någon som var ute på något annat.

Väldigt stor del av den här bloggen handlar om att jag studerar och analyserar hans n/a-meddelanden. Jag hade en funktion installerad som gjorde att jag kunde se vilka som läst mina away-msg och när. Mycket nifty. Därför använde jag mina away-msg som twitter ungefär. Jag skrev något jag tänkte på eller ville att någon skulle läsa, sen väntade jag tills jag såg att det var läst och sen bytte jag.

Jo. Jag hade mycket fritid på den tiden.

En annan stor del av bloggen var sexbeskrivningar. Typ. Mycket grafiskt. Lite generande idag men eh. Ja. Man kunde ju hoppats att de delar av bloggen där jag i princip klär av mig naken och går in på hans rum var påhittat men nej, så jobbade jag tydligen på den tiden. En sak som är utelämnad är att han bodde med två andra personer och inte hade nån frickin dörr till sitt rum, bara ett draperi. Jag tror jag inbillade mig att hans kombos inte kände till vår relation men honestly.

Hur som helst kan man säga att jag med min whiskyflaska, min gamla blogg och min crush som jag försökte prata med (men som inte orkade prata med mig på chatten fast jag skrev typ hundra mess och som sen bara försvann) fick lite jävla perspektiv på saker.

Till exempel är jag tydligen en person som blir besatt? Och lever ut hela relationer i mitt huvud som har mycket lite med den riktiga relationen att göra? För av de genuina dialoger som jag återgett i bloggen kan jag bara utläsa detta: han gillade mig, for real. Jag var krånglig, svartsjuk, paranoid och knäpp när jag egentligen bara hade kunnat säga: hey, så här känner jag. Vill du vara ihop med mig?

Det är dock inte aktuellt nu, alls. Nej. Oh nej.

Att han har tagit avstånd är bra, förståeligt och rätt. Jag ska bara komma ombord den båten också. Tänkte jag, avslutade min whisky, gick och lade mig och ja. Det beslutet känns rätt bra i nykterhetens bleka dagsljus också.

cave

142 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»