random thoughts for annandagpåsk 2017

17 apr 2017 14:26
ETT
jag blev intelligent av ren självbevarelsedrift. mitt goda minne är en ärftlig egenskap, men förfinad till perfektion för att kunna hantera alla krav som ställdes på mig att komma ihåg, repetera, känna igen, upprepa. vem skrev det här stycket, vad heter det här på engelska. hur löser man ett sånt här problem. vissa saker blev jag sämre på, som matte, eftersom begåvning ändå har en betydelse i vad man blir bra på, andra saker blev jag fenomenal på. som att lagra repliker, bilder och stycken. och att ljuga. när nöden kräver eller bara för att det går. att ljuga är visserligen fult, men också bra om man till exempel vill få ut pengar på en försäkring. kärleken var ovillkorlig har jag förstått i efterhand men kändes alltid villkorad när jag misslyckades. då får man ju se till att inte misslyckas. fast när jag vann var det ingen som applåderade tillräckligt högt ändå. om det förväntas att jag är bäst finns ju inget att bli överraskad av, om jag är sämre än bäst skall klander delas ut. och så byggs det ett omättligt behov av bekräftelse, av att bli sedd. peta upp mig på piedestalen, avguda mig som en drottning, ös beröm och kärlek över mig annars finns jag inte. därför går jag omkring med självförtroende som Napoleon i färd med att invadera Ryssland och självkänsla som köttet i en långkokt fransk gryta. peta på mig så faller jag sönder.

TVÅ
även om C slutar älska mig (om han gör det) eller aldrig blir kär i mig (om han inte gör det), om han träffar någon annan (mörkhårig, vacker, smal) som inte är jag och börjar bygga ett nytt lyckligt liv med henne (våningen i linné, sommarstuga vid en insjö, bonusbarnen och surdergsbrödet som jäser i det smakfullt italienskt inredda köket, vinkällaren och semestrarna på amalfi) så kommer jag att överleva det och gå vidare. jag vet att jag överlever eftersom jag överlevde förlusten av jävla V. jag vet eftersom jag gått vidare och älskar igen. det kanske låter fjuttigt men fatta vilken grej det är (ni som har varit där vet ju), att man kan bli så inihelvete trasig och nedbruten men läka ihop igen och känna kvillrande lycka när våren kommer. även om den är spröd.

TRE
jag vet inte vad C känner men de senaste gångerna vi har varit tillsammans har det funnits ögonblick på kanske tio sekunder (så ett ganska långt ögonblick alltså) när han ser på mig med en blick som jag inte kan tyda. ska jag sätta ord på den och fånga den flyr den från mig och när jag försökt fråga vad han tänker på skakar han bara på huvudet och ger inga svar. jag känner hur allt jag gör är en jakt efter att hamna under den blicken igen.

FYRA
det finns en liten ny person i min familjs liv. hon har inte ens levt i två år och det enda hon med bestämdhet kan säga är ja, nej och ost. när jag vill krama henne säger hon NÄH! och går därifrån men om jag inte frågar först utan bara lyfter upp henne och tar en bit av mitt hår och drar över hennes ansikte, skrattar hon så att näsan skrynklar ihop sig i fettveck och när jag frågar om jag ska bära henne istället för att hon ska ligga i vagn säger hon JAH. vi diskar grytor så att vatten stänker överallt och jag håller mina lår tät mot hennes rygg för att hon inte ska falla av sin pall, vi steker köttbullar försiktigt försiktigt vid spisen och penslar kanelbullar med en yvighet som gör att hälften av äggkletet hamnar utanför bullarna. hon tar tag i min hand för att gå över en tröskel och hon lutar huvudet mot min axel när hon blir trött och glömmer bort att ropa efter mamma. jag känner en helt ursinnig känsla av kärlek när hon ler och i den kärleken finns en skräck över att hon ska försvinna eller att något ska gå snett, att någon ska behandla henne illa eller försöka förstöra hennes liv. där finns även en malande avundsjuka, för att hon inte är min och för att jag inte vet om jag någonsin kommer få en egen.

FEM
har en återkommande mardröm som jag varit befriad från rätt länge nu men som jag drömde igen häromnatten. det bådar inte gott.

cave

142 ord

» Profil
» RSS

««

[bläddra]

»»